(som också blev en del av min diktsamling)
Ville vila i din bunke av monotona misstag
men skakade lite för mycket,
kände mig mest malplacerad på din maskerad
där jag var mörk siluett men inte mycket mer
Sova tänka summera skaka vara som en maskin
medan lugnet blir ett diffust minne och jag sträcker
sträcker mig medan mineralerna äts upp
av ministrar med mintkarameller
och mullvadar höga på korv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alliterationen! Alliterationen!
puss (jag gillade den starkt, helt objektivt och allt)
Kristin, det här är något av det bästa du någonsin skrivit. Jag fullständigt älskar det första stycket... gud. Andra stycket är också obeskrivligt bra. Jag har faktiskt inga ord, inga som jag kan ta till för att mena det jag skriver. Du är underbar!
Skicka en kommentar