Sydligt

täcket är svalt det luktar främmande tvättmedel luktar nybäddat
resväskan bredvid mig är fylld av förväntningar och ombyten
lika många ombyten som tågbyten på vägen hit
du sitter på sängen framför mig
du gör verkligen det inget önskedrömmande nu för jag ser dina stuprörsjeans dina tår som nuddar golvet som rullar upp och ner som en dansare som värmer upp
madrassen är lägre än din säng jag får titta upp för att nå dina ögon sådär så det känns att nu är det på riktigt nu är det inte längre bara ett om-två-veckor-och-två-dagar-om-två-veckor-och-en-dag
och ditt långa röda hår som vågar sig ner i vågor ända ner till din midja vet du jag trodde nästan inte det var riktigt och nu när jag vet det vill jag känna dra fingrarna genom det linda det runt mig linda in mig i dig.

allt är så självklart och så osjälvklart för exakt den här situationen exakt här och nu har jag föreställt mig så många gånger förut har tänkt på tänkt ut precis hur det ska vara och när jag faktiskt är här exakt just nu känns det så vant och ovant på samma gång
och allt det jag skrivit i kollegieblocket vid min säng alla de konversationer jag gått igenom i mitt huvud minst två gånger om dagen i alldeles för många dagar känns så fel just nu
allt är nästan tomt eller alldeles för fullt i mitt huvud och jag vänder det vill inte lämna ditt ansikte men ibland skär din blick i mig och en millisekund efter skåran innan det riktigt känns är mina ögon istället på din skivsamling och den är så bekant det är som att träffa en vän för jag har hört om den vet precis vilka titlar som finns där och visst är det en aning stökigare än jag tänkt mig men sekunden jag ser röran tycker jag att den är perfekt.

klockan är faktiskt snart sex och din mamma ropar från köket att jag måste vara hemskt hungrig och att maten är klar den står faktiskt på köksbordet och ska jag vara helt ärlig kan jag nog inte äta på flera dagar för min magsäck är lika tom eller full som mitt huvud lika inkapabel att ta emot mat som min hjärna har svårt att vänja sig vid ditt vackra språk
det är så vackert som det aldrig varit på telefon trots att jag nästan dog mot min telefonlur när du avslutade något du berättade som du tyckte var roligt och jag lovar och svär du till och med skrattade på skånska.

köksbordet köttbullar och överkokt spagetti och jag vågar nästan inte titta på dig för din mamma släpper mig inte med blicken granskar mig inte på ett negativt sätt men jag tror jag tror att hon ser hur jag tittar på dig så fort dina ögon möter tallriken
och jag vill titta på dig så mycket jag kan för du är så skör fortfarande så skör och mina tankar vänjer sig inte vid nuet vänjer sig inte vid din armrörelse när du rullar spagettin runt gaffeln när du tuggar vackrare än jag sett någon göra någonsin.