Egentligen är det nog det enda jag vill minnas
- Hur din överfyllda väska fick dig att luta dig åt höger för att väga upp tyngden
när du kom gående i kupéns mittgång och du såg att jag låtsades att jag inte såg dig. - Hur du krökte din rygg och vilade pannan mot tågfönstret
när jag formade min kropp efter din och räknade dina andetag i kilometer. - Hur du slingrade in dina tvåmetersben i varandra så att det ena knät försvann
när du bytte sovställning på en alldeles för liten sittplats. - Hur kanelbullen från bistron var torr och alldeles för söt
när du berättade om långa nätter i Stockholm - Hur dina fingrar sprang på knapparna
när du skrev ord jag inte fick se på din röda mobil - Hur ankomsten var en avlägsen annan tid
när vi bytte tåg i ett öde Hässleholm.
Egentligen är det nog det enda jag vill minnas.
1 kommentar:
nu har jag läst igenom alla tolv. den ena överträffade den andra och den tredje och varje skulle kunna få en kommentar med min signatur. varje kommentar skulle innehålla ord om att det här är bland det bästa jag läst och varje kommentar skulle innehålla en fråga. en fråga som inte borde ställas, en fråga som ställs, en fråga som på något sätt bekräftar att varje liten text jag läste satte sig som spikar och nålar och klor i min hårbotten. de alla fäste sig i mig, äter av mig och jag älskar det. jag älskar dig. du är allt jag tror mig ha velat ha och allt jag vet att jag vill ha och behöver.
puss.
Skicka en kommentar